När man odlar så stöter man förr eller senare på olika skadedjur. Oftast blir blir det förr. I många fall är angreppen inte så stora. Ganska ofta är det balans i naturen mellan de "onda" och "goda".
Men ibland tar de "onda" över. Vissa växter är mer drabbade än andra, t.ex. kålväxter. Först är det de eländiga jordlopporna som jag skulle vilja vrida nacken av... om det inte var för att de är attans små och snabba. Sen är de kålfjärilens larver som kaläter allt på en eftermiddag känns det som. Av denna anledning så odlar jag nästan inget ur kålsläktet, men lite blir det ju av snabbväxande saker.
Ett annat skadedjur jag har problem med är rådjur. Att människor tycker att det är så synd om dem så att de måste mata dem precis bredvid min odlingslott gör ju inte mina problem mindre. Rådjuren är ett litet större problem eftersom de äter lite olika saker. Bet-släktet och sallat är bara så mums. I vår smakade de t.o.m. på gräslöken, men de kom ganska snart på att det inte var så gott. Persiljan får man passa speciellt på senhösten.
De inte bara äter, de trampar också. Inte kul att ha små djupa hål både här och där i bäddarna där jag jobbar hårt för att få plant och snyggt.
Men vad är rådjuren i jämförelse med människor? Människor som borde ha mer hjärna och visa mer respekt, för de är ju inte djur, eller? Men tyvärr finns det alltid tvåbeningar som skiter i vad som är mitt och ditt. Nedan vissas fina fotavtryck som fanns i 2 av 3 bäddar. Någon har gått/sprungit rakt över (längs med hela längden) och trampat ner i späda plantor av morötter, purjolök m.m. Det gör mig så ledsen när det bara förstörs utan mening. Någon har även klivit tvärs över bäddarna med resultatet att det syntes tydliga spår av både skor och hundtassar. Svårt att gå runt?
Det händer även att människor rycker upp saker och bara kastar (bl.a. hela knippen morötter). Även det helt meningslöst. Har betydligt mer förståelse för t.ex. några damer som nästan rodnande erkänner att de provsmakat tomaterna eller de barn som drar upp 1! morot bara för att smaka (när de blivit något att dra upp).
Ett visst svinn får man räkna med när man odlar mer eller mindre offentligt (som jag gör nu eller på vår förra odlingslott). Men det är retligt när den enda pumpan bara är borta när det är dags att skörda den, eller när någon har klippt av all blast på rotpersiljan eller som nu när någon helt enkelt har grävt upp hela min oreganoplanta och snott. Kunde de inte ha delat den? Eller bara skördat skott? Den brukade bli så stor att den kunde försörja många familjer.
Men hur det nu är så har det troligen i dessa fall kommit någon till glädje. Det helt meningslösa förstörelsen är det som skär i hjärtat. Jag lägger ner så oändligt många timmar på mina odlingar och dessutom en hel del pengar. Min önska är att få skörda det jag sår och sköter om i månader.
Jag har fönstret mot odlingen och ser mycket av vad som händer där ute. Jag hoppas att jag ska slippa springa ut och ta fler på bar gärning som förstör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar